När jag skulle besöka Nationalarenan för en knapp vecka sedan hade jag bara en förhoppning. Jag hoppades på att det skulle brännas något in i helvete. Malmö skulle säkra guldet, AIK skulle visa att (som norra stås capo fint kallade det) ”ett gäng invalida lantisar” inte skulle komma och tro att de var något bara för att de spelade i Champions League.
Malmö FF är en splittrad klubb. Det finns de som står på läktaren och andas MFF. De brinner för en positiv läktarkultur och de brinner för att bränna bengaler. Sen finns det den sportsliga ledningen och lagets spelare som brinner för att spela vinnande fotboll, dock så anser de att folk som bränner bengaler är grovt kriminella och borde stängas av på livstid.
Under allsvenska matcher på Nationalarenan står bortasupportrarna högst upp i hörnet på tredje etaget, så långt ifrån spelarna det bara går och den söndagen var det omöjligt för Markus Rosenberg att säga åt fansen att sluta bränna.
Matchen slutade 2 – 3. Den var stundtals välspelad, det var snygga mål, det var attityd både på planen och på läktaren och det brändes bengaler, ta bort en komponent och det hade inte varit en toppmatch i allsvenskan. Detta var en match som visade det bästa med svensk fotboll. Ändå skriver Rose-Marie Frebran en oerhört fånig och framförallt omodern debattartikel där hon menar att bengaler är livsfarliga och dåliga för sporten.

Frebran är, om jag har förstått det rätt, ”politikens” mellanhand som ska kommunicera med polis, klubbar och supportar för att sen hjälpa till att lagstifta om hur folk ska bete sig på en läktare. Varför man ger en person som aldrig varit i närheten av en hejarklack den uppgiften är ett sådant tecken på okunskap bland de högsta hönsen som får oss fotbollssupportrar att ge upp hoppet på svensk fotboll. Sen finns det de som menar att ”politik och fotboll inte hör ihop”, fast när dagen är kommen och tränaren till ”Sveriges älsklingslag” får sin vilja igenom, när folk sitter ner på sina stolar med en korv i ena handen och en klappvante i den andra så har politiken kommit och tagit fotbollen ifrån oss.

Det har länge varit så när som tyst på bengalfronten. De flesta journalister verkar ha fattat vad det ger för konsekvenser att spotta på svensk supporterkultur. Att Frebran försöker dra upp frågan på nytt verkar bara handla om att folk börjar bli lite väl för bengaler och då måste alla som aldrig någons varit på en fotbollsmatch lära sig att det är livsfarliga kriminella handlingar folk sysslar med.

Jag uppmanar er att inte lyssna när de stumma talar, trots att det inte går att få sin vilja igenom så får de aldrig släcka vår passion.