Den fjärde januari 2014 spelades FA-cupens tredje omgång mellan Southend United och Millwall FC. Den gamla West Ham-kaptenen Steve Lomas tränade Millwall då, ett mörkt halvår för klubbens historia. Millwall hade under Kenny Jacket nått semifinal i FA-cupen och åkt ut mot Wigan som senare skulle slå Manchester City i finalen. För smålag i England är FA-cupen allt. Det är en chans att synas i media, få pengar till kassan och möjligtvis nå europaspel. FA-cupen är en av de största turneringarna i världen, så brukar det låta bland de svenska experterna och Bosse Pettersson, när det närmar sig finalen. Om Bosse hade varit på matchen mellan Southend United och Millwall kanske han hade sagt något annat.
En bit in i matchen blev det strömavbrott och hela arenan var bäcksvart i flera minuter. Fansen från båda lagen höll upp sina mobiltelefoner och skapade på så sett ett slags tifo som få kommer att få uppleva igen. När strömmen kom tillbaka återupptogs matchen och Southend vann med 4 – 1. Besvikelsen var total bland Millwall-fansen och Lomas fick sparken. Några veckor efteråt tillträde Ian Holloway. Med ”Ollie” kom rutin, passion, kunskap och vilja och Millwall är nu på väg mot ljusare tider.
För mig gick strömmen och jag förlorade med 4 – 1 mot ett amatörlag, men jag har sett till att sparka den Steve Lomas inom mig och istället tagit hjälp av min Ian Holloway. Jag är tillbaka med den här bloggen med ett nytt självförtroende och nya idéer.
Stick around.