Stoke – Swansea

Efter två timmars tågfärd från London anlände vi till West Midlands och Stoke-on-trent, staden som blivit utsedd till Englands tråkigaste plats att bo på. Med positiv inställning förberedde vi oss för en ny upplevelse, och efter en knapp timme insåg vi varför utmärkelsen landade i Stoke-on-trent…

Efter en kortare promenad gick vi in på en pub som hade wifi så att jag kunde blogga. Puben öppnade klockan 12, vi var där 12.02, tre – fyra till kom in 12.05 och 12.06 hade skylten utanför dörren blåst bort. Medans jag satt och skrev på bloggen, smuttandes på en bitter, försökte pappa kommunicera med en man som var inne på sin tredje bira för för dagen. Han skulle egentligen inte alls befinna sig i Stoke men hade råkat ta tåget åt fel håll och då kunde man ju lika gärna stanna.

Efter förmiddagsölen kände vi att det var dags för lunch och blev tipsade om ett ställe som serverade ”a lovely lunch” fram till 14.00. Bra mat…. Puben vi kom till var en klassisk brittisk lunchrestaurang. Det fanns fyra olika rätter, fläsk, kyckling, rostbiff och köttpaj, allt serverades med en slags tjockpankaka, potatis, överkokta morötter, blomkål, surkål och till sist ett hav av gravy över alltsammans. Detta fick sköljas ned med en stout av något slag.

Efter den sedvanliga britt-lunchen var det dags att ta sig ut till Britannia Stadium. Att se Stoke City på hemmaplan har länge varit en dröm för mig. Stoke står för allt vad engelsk fotboll är, sparka-spring. Spelare som Ryan Shawcross, Peter Crouch, Charlie Adam och Jonathan Walters bär fram ”The Potters” och sätter skräck i motståndet. Med en nyinskaffad, klassisk Stoke-tröja gick vi in på arenan och ställde oss innanför läktaren tillsammans med ett hundratal andra och kollade slutet på den tidiga matchen mellan QPR och Liverpool.

Väl där såg vi en man med en halsduk i Stokes färger med detaljer av gult och blått. Han visade sig tillhöra ett sällskap bestående av 17 starka man, ”Swedish Stokeis”. Swedish Stokies grundades 2003 och har efter det åkt på två medlemsresor om året, totalt är de uppe i cirka 90 medlemmar enligt en man som försökte värva mig också. Samma herre hade även köpt en bebisoverall pyntad med ett 50-tal Stoke-märken… till en bebis som ännu inte är född.

Matchen i sig var allt man kunde förvänta sig av Stoke. Kamp på mittplan, få målchanser, två straffar, ett nickmål och Stoke vinner med 2 – 1. Publiken å andra sidan var inte alls vad jag trodde att den skulle vara. Britannia Stadium kallas för ”The fortress”, men i en stor majoritet av matchen var det bara bortaföljet, bestående av cirka 1000 walesare som hördes. ”We’re Swansea City, we sing on our own!” och ”This is a library, this is a library”! hördes från bortaklacken. Ibland skreks det rejält från hemmafansen, men mest i efterdyningarna av ett mål.

En annan sak som förvånade mig var att Stoke-fansen ställde väldigt höga krav på sina ”Mighty Potters”. Det känns som att de borde veta att de inte håller så hög klass, de borde veta att Charlie Adam snarare tar det lugnt istället för att utmana backlinjen, men ändå muttrades det rejält bland åskådarna på plats när ett skott gick rakt på Fabianski.

I en stad som Stoke-on-trent tror jag att det betyder väldigt mycket att deras lag spelar i Premier League. Staden tillverkar tydligen mycket keramik, och  när keramik är den enda exporten tror jag att det säger en hel del om stadens invånare. Det finns inget att göra här och då ska väl en ”Stokie” åtminstone kunna få se Victor Moses slå ett perfekt inlägg på Peter Crouch panna och i en vecka ha något att glädjas för.

Matchen: ++ Få målchanser, inte särskilt välspelad, två mål på tveksamma straffar men ändå spännande på slutet.

Stämningen: ++ En besvikelse. Men när 27 000 fulla Stokies klämmer i så mullrar det ändå rejält i plåttaket.

Ölen: +++++ Pub-ägarna i Stoke vet vad de gör. Stort utbud och billiga priser. Fanns även mycket att välja på inne på arenan. En tjej kände även för att svepa en 4cl Smirnoff i halvtid, och visst fan ska man få göra det?

Chicken Balti-pajen: ++++ The Den vinner över Britannia här. God paj och klockren med en öl, men det var en lite för fräsch miljö för att det ska bli fem plus.

Bästa ramsan: ”We know what we are! We know what we aaaaaaare! Sheep shagging bastards, we know what we are!” skanderades från Swansea-fansen.