Nu bär det av

Min vän skulle få en klocka i studentpresent. För att allting skulle bli så bra som möjligt så var han och hans mamma ute på stadens gator för att hitta det bästa armbandsuret. Även om presentbudgeten var hög så var den en ganska bra bit lägre än vad klockan han numera alltid har på armen kostade, men han beskrev det som ”kärlek vid första ögonkastet”. Efter det följde en diskussion om kärleken till ting och han påpekade att det här var första gången han någonsin haft en sådan känsla. Min vän frågade mig ifall jag aldrig blivit kär i en sak som jag sett och som jag bara måste ha, oavsett antalet siffror på prislappen. Mitt svar var enkelt, jag blir kär i fotbollsmatcher.

Jag har varit på uppskattningsvis 100 professionella fotbollsmatcher i mitt liv. Det är inte helt omöjligt att jag sett fler fotbollsmatcher på plats än vad jag har sett på teve. Jag anser att det inte går att älska ett lag eller en sport man bara har sett på teve,  för mig känns det som att en person skulle bli kär i någon annan bara genom att ha chattat på facebook. Jag älskar ett lag, men imorgon ska jag träffa en annan kärlek.

Klockan 07.30 lyfter planet mot London. Efter det väntar en kärleksresa i fotbollens förlovade land. Samma dag som vi landar bär det av till South Bermondsey och The Den. Det blir min tredje hemmamatch jag ser med Millwall FC, den här gången mot Wolverhampton som leds av Millwall-ikonen Kenny Jacket.

Dagen efter går en dröm i uppfyllelse. Jag ska få gå på Britannia Stadium och sen englands äldsta fotbollslag, Stoke City, ta sig an Swansea från Wales. Premier League i dess allra ädlaste form. Allt som går att älska med fotboll samlat i en liten stad i West Midlands.

På måndagen reser vi de få milen upp till Manchester. När Manchester United spelar fotboll kostar det en halv förmögenhet att få se matchen men vi duckar för kapitalisternas försök att förstöra fotbollen och väljer att se matchen på Bishop Blaize, puben som har 10 gånger så bra stämning som Old Trafford, Stamford Bridge och Emirates Stadium tillsammans.

På tisdagen blir det ännu en kort resa, den här gången västerut, den här gången för att igen få en dröm uppfylld. Tusentals engelska fotbollsfans reser varje vecka land och rike runt för att se sitt älsklingslag spela på borta plan. Den här gången går en kille från Sverige och hans pappa med i rörelsen och reser till Wigan för att se när Millwall kommer på besök.

Jag kommer komma med ständiga uppdateringar under resans gång. Ni kommer få veta vad biran kostade och hur Chicken Balti-pajen smakade. Nu ska jag sova, det blir en lång dag imorgon.