Manchester United (på Bishop Blaize)

Planen var att vi efter Stoke-on-trent skulle österut till Birmingham för att se WBA ta sig an Manchester United på hemmaplan. Men då biljetterna kostade 150 pund styck kände vi att det var bättre att åka den knappa halvtimmen till Manchester och se matchen tillsammans med andra som inte kände att det var värt att betala astronomiska summor för att se sitt favoritlag spela.

Vi bodde på ett hotell fem minuter ifrån Old Trafford i sydöstra Manchester. Då vi var tidiga till hotellet bestämde vi oss för att gå bort till arenan och spana lite, kolla in shoppen och se om det fanns något annat kul i närheten.

I England är det inte helt ovanligt att en supporter till ett litet lag i en lägre division även hejar lite grann på ett topplag i Premier League. Orsaken till det är att lag som Chelsea, Arsenal och Manchester United är på en helt annan planet än Plymouth, Barnet och Southend United så det påverkar inte dom vilket lag som vinner ligan. De som hejar på dessa smålag har oftast inte så mycket pengar, de har ärvt sitt supporterskap från de äldre i familjen och de vill inget hellre än att just deras lag ska lyckas. Majoriteten av fansen till de engelska storlagen har oftast så pass mycket pengar att de har råd med alla tv-kanaler och vissa med dyra fotbollsresor, de hejar oftast på laget för att det var bra på Fifa eller att en stjärna från deras land spelar där och de bryter sällan ihop om laget förlorar en viktig match.

Ute vid Old Trafford runt lunchtid var  det ett gäng asiatiska turistgrupper. De spexade framför kameran, de köpte souvennirer för hundratals pund i shoppen och de betalade närmare 200 svenska kronor för att gå in på en tom arena. Ute vid Old Trafford på kvällen var fansen som andats United hela sitt liv, som ärvt supporterskapet från morsan och som sparat i månader för att köpa säsongens matchkit. De finns också, men de syns inte i skuggan av miljardindustrin som idag är Manchester United Football Club.

Bishop Blaize är känd för att vara puben där fansen laddar upp innan hemmamatch och där Pete Boyle testar sina nyskrivna ramsor. Jag hoppades att det skulle vara lika bra drag även när United spelade borta. Det var det tyvärr inte, men det var en trevlig pub med ett stort ölutbud och bra käk. När matchen drog igång var det fullsatt, många stod upp, många var där själva, alla undrade vad som har hänt med deras klubb. Laget som alltid vann blir numera utskrattade av en hel nation, laget som alla ville spela i måste nu betala en spelare 250 miljoner svenska kronor om året för en kråka på ett papper.

Trots ligans dyraste trupp och högsta lönebudget så ligger Manchester United på en sjätteplats i och med 2 – 2 mot West Bromwich Albion, tio poäng bakom serieledande Chelsea som de möter i nästa match. Noll poäng där och titeldrömmen är troligtvis krossad redan i Oktober.

Det är de asiatiska turistgrupperna som finansierar klubben, det är spelarna som ska göra målen, det är tränaren som ska vinna titlarna, men det är folket på pubarna i Trafford som påverkas.